., Nyheter
Så ser synsvaga på fotboll: “Det är bara in i dimman”
2010-07-26 10:00
Mickael Sporre, Daniel Tellenius och Peter Lindqvist.
Det finns olika sätt att titta på fotboll.
Peter Lindqvist och hans vänner ser ingenting alls eller väldigt lite – men upplevde IFK Göteborgs storseger över Halmstad på plats.
Och var lika glada som de flesta andra.
Nästa gång du är på Gamla Ullevi och ser på fotboll ska du prova något:
1) Kisa kraftigt eller blunda helt.
2) Låt en kompis som är bra på att snacka referera vad som händer på planen.
Sedan har du en liten inblick i hur det är för synskadade att gå på fotboll.
– Jag har tio procents syn på ett öga. Det gör att min synskada betecknas som synsvag, säger Peter Lindqvist som har följt IFK Göteborg sedan 70-talet.
När allsvenskan omstartade och Blåvitt tog emot Halmstad var Peter på plats tillsammans med sina vänner Daniel Tellenius och Mickael Sporre. Ibland är de fler, sällan färre.
När Tobias Hysén gör 1–0 drar gänget på smilbanden och applåderar i takt till “Heja Blåvitt”. Daniel tar snabbt upp något som liknar en laserpekare och sätter emot sitt vänstra öga.
– Det är en kikare. Med hjälp av den kan jag se reprisen på storbildsskärmen, säger Daniel.
Ibland använder han den även för att se spelet på planen. Men då kan han inte se mer än vad en spelare gör. Ungefär en tusendel av planen.
“IN I DIMMAN”
Hanna Andersson är ett populärt namn hos de tre vännerna. Hon är deras kontaktperson på Higabgruppen, som i samarbete med Synskadades Riksförbund hjälper dem att få besöken på Gamla Ullevi så smidiga och trivsamma som möjligt.
– Hemtjänsten hämtar upp oss hemma. Sen får vi hörlurar vid ingången. Därefter klarar vi oss nästan själva på arenan, säger Peter.
Genom hörlurarna kan de lyssna på en kommentators referat från matchen.
– Ju mer detaljer den som refererar får med, desto bättre bild kan vi skapa oss. Sen är det väldigt individuellt. En som har haft full syn tidigare brukar vilja ha ännu mer målande beskrivningar, säger Peter.
När jag frågar om man kan sammanfatta hur det är att gå på fotboll som synsvag i en mening svarar Daniel med ett finurligt leende:
– Det är bara in i dimman.
“SAMHÄLLET HAR TAGIT SPRÅNGKLIV”
De tre vise männen har lärt sig hantera de flesta situationer. Med hjälp av starka färgmarkeringar på arenan går de på toaletten och handlar i kiosken utan problem. Peter, som har minst syn och problem med ett knä, behöver dock en ledsagare när han bland annat ska upp för trappor.
Fem år i rad har trion firat midsommar i danska Århus över en helg. De första åren gick de fel vid ett par tillfällen, men inte så ofta längre.
– Det kan vara lite svårt att hitta från dansgolvet till toaletten när de kör igång rökmaskinerna. Då är det bara känna sig fram via väggarna, säger Daniel.
Det är andra tider i dag än då Peter, som även har Cerebral pares (CP), växte upp för några decennier sedan. Då var det mesta institutionerat. Sedan dess har samhället tagit språngkliv framåt. Inte bara när det gäller med arenor anpassade för synskadade, utan även vad gäller människors bemötande.
– Många har under sin uppväxt träffat på någon som har någon liknande sjukdom eller skada och det tror jag har skapat större förståelse. Men det kan fortfarande bli bättre, säger Peter som i dag arbetar som ljudtekniker på Sveriges Radio.
EN SEGER VÄRD ATT FIRA
Ragnar Sigurdsson nickar in 3–0. Stämningen är lika god i den blåvita klacken som nedanför pressläktaren, där de tre vännerna sitter.
– Det största problemet med att gå på matcherna är att ta sig hem. Det är många människor som ska ut och mycket trafik.
Det behöver de inte oroa sig för än på några timmar. Det är lördag och segern ska firas med god mat och dryck på Il Professore.
Sebastian Sundberg
